För några veckor sedan fick jag för andra året i rad möjlighet att vara med och leda kursen "Att mogna som ledare - om mänsklig hållbarhet och existentiella perspektiv i liv och ledarskap". Kursen hölls även detta år i retreatens rytm och anda, på Wettershus retreatgård utanför Gränna.
Min höst hade sedan slutet av augusti varit hektisk. Hjärnan gick på högarv och kroppen hade svårt att slappna av och komma till ro. Att åka ner till Gränna och leda den här kursen kändes därför som en riktig utmaning. Vår ambition som kursledare var ju att på ett trovärdigt sätt förmedla vikten av stillhet och att ta sig tid att rikta blicken inåt för fördjupning och mognad.
Att komma till retreatmiljön på Wettershus kvällen innan kursstart fick mig dock att slappna av, att ta de där lite djupare andetagen och sänka axlarna. En god natts sömn, en första stilla frukost tillsammans med personal och husfolk likaså. Och på något märkligt sätt förstärkte även de trygga "coronaavstånden" känslan av att landa i tillvarons här och nu.
Deltagarna anlände och en fin introduktion av gårdens föreståndare gav en oss en stabil grund för vistelsen - både avseende kursens innehåll och retreatdelen. Upplägget innebar att vi hade ett lite längre kurspass på förmiddagen och ett på eftermiddagen, däremellan gick vi in i retreatens rytm med egentid, tystnad och varande. I kurspassen varvades kortare föreläsningar med reflektion, samtal, musik, meditation och sköna mjuka rörelser för kropp och sinne. Ännu en gång kunde vi konstatera att den här typen av kurs verkligen gynnas av att genomföras i retreatens anda, en anda som ger förutsättningar för verklig fördjupning av frågor om vishet och mognad i liv och ledarskap.
För mig gav kursen en god eftersmak och nya insikter som också gett eko i mitt fortsatta liv. Här hemma har vi nu en ny morgonrutin där vi skapat ett "rum" i vår tillvaro - ett "rum" för rörelse, tystnad och reflektion - innan de olika agendorna för dagen tar vid.
En insikt jag bär med mig är insikten om mitt eget behov av att leva i nuet, i en känsla av lekfullhet och frihet, att inte fastna i plikten. Där har jag nu en bild som hjälper mig i vardagen, bilden av Frihetens gunga - en härlig gunga med utsikt över öppna landskap och vatten, en gunga fastknuten med långa rep högt uppe i ekens grenar. Att gunga där, även bildligt talat, är en hisnande upplevelse av liv, närvaro, lekfullhet och rymd 🌿