Vardagen drar igång så smått men semesterkänslan dröjer sig kvar med sol och skön sensommarvärme. Coronarestriktioner och upprepade uppmaningar om distans påverkade sommarplanerna och hemester blev ett väl använt begrepp. Och när vi väl fann oss i den nya situationen gjorde vi oanade upptäckter. Upptäckter av närliggande natur, fina utegym, tillfredställelsen med ledighet och stillhet hemmavid, upptäckten av tid för reflektion och möjligheten att träffas i mindre sällskap och på så sätt verkligen se och möta varandra.
Givetvis har den här märkliga perioden även negativa konsekvenser framförallt för äldre och samhällets mest utsatta grupper. Men när förutsättningarna förändras har vi också möjlighet att tänka om, bli kreativa, hitta lösningar. Tack till alla engagerade medmänniskor som ser bortom sig själva och ser både glädjen och nödvändigheten i att engagera sig i och för andra!
Nu väntar en höst med fortsatta fysiska avstånd, förändrade arbetssituationer, inställda arrangemang, anpassad träning och nya sätt att umgås med nära och kära. När planer och förhoppningar grusas är det lätt att känna besvikelse, uppgivenhet och missmod. Vissa dagar är tyngre än andra och så får det också vara, ibland.
För mig är det dock viktigt att sträva efter att ha fokus på det positiva. Att vara tacksam för hälsa och möjligheten att vakna till en ny dag varje morgon, att möta andra människor och dela livets utmaningar, glädje och sorg. Jag påminner mig ofta om att nuet faktiskt är det enda vi har och att jag vill ta vara på den stund som är, här och nu. Jag vill utvecklas till den bästa versionen av mig själv och sträva efter att bli bättre på det varje dag. Här och nu, ett ögonblick i taget. Vi har alla möjlighet att göra den här världen till en lite bättre plats. Vi människor är olika och vi gör det på olika sätt. Det allra viktigaste är att vi gör det vi kan!